Julkalender nr2

Nu är den andra kalendern klar, den som skall hänga i vår hall. Återstår bara att hänga upp den och att fylla den. Pust, få se om jag kommer på något till alla luckor. Hoppas att barnen är lika ivriga som jag. Den är inte rak, luckorna är inte lika stora, men den är hemgjord och kostade inte många euron i material! Jag är nöjd!

Trotssyndrom

Vilken vecka!!
Den här veckan har innehållit både det ena och det andra. Som avslut på arbetsveckan kom chefen fram till mig och sa: "Den här veckan har du jobbat med flera olika mobbningsfall, sexuella trakasserier, elevvård, läroplan 2016 bedömning utöver den vanliga undervisningen. Bra jobbat!" Och veckan har tagit på krafterna, så chefens ord värmde verkligen! Är förvånad att fredagen trots allt kom och att jag ännu är "någorlunda"funktionsduglig. För utöver en turbulent arbetsvecka har det ju hänt lite hemma också.

Idag hade vi talterapeut och ergoterapeut på hembesök och efter att vi berättat hur vardagen ser ut nu undrade ergoterapeuten för det första om epilepsimedicinen borde öka (och det har vi nu gjort i två dagar) men också funderade hon vad som hör till epilepsin och vad är något annat. Eftersom vi fortfarande har problem att få helt vanliga vardagssituationer att fungera, som att äta, klä på sig och åka iväg till dagis. Så hon undrade om Joel helt enkelt "saknar palikkan att lyda", dvs har trotssyndrom. Hon förespråkade starkt medicinering och att medicineringen skulle starta så fort som möjligt för i höst kommer han nog att ha så mycket andra bekymmer, Så då måste dessa grundgrejor fungera för att inte allt skall rasa. Så det blir väl att lite fundera och konsultera neurolog. Tur att jag får avsluta veckan med en julfest!

Ond cirkel

Har hamnat i den onda cirkeln igen. Du vet den där hemska cirkeln då du är så trött att du äter något med socker för att orka och det gör dig så trött att du inte orkar röra på dig och då måste du äta mera sött för att orka igen lite osv osv. (Det enda jag orkar göra är att läsa feelgood-romaner - lånade nyss tre till från bibban.) Om jag bara kunde ta mig ens lite i kragen så att jag rörde på mig lite mer än just nu ,så skulle sötbehovet minska och orken öka. Men nu är det ju så att det finns otaliga förklaringar till varför jag inte rör på mig mera och med den här farten kan jag snart inte heller göra det. (Tror jag igår gjorde världsrekord i antal pepparkakor på en minut. Ja, så lågt har jag sjunkit!) Mest skyller jag på lillkillen. Ack vad jag kan bli arg och trött på honom. Men med hopp om förändring har jag idag tänkt höja medicindosen (det som läkaren föreslog redan i september, men då kändes beslutet så förhastat i en bisats så jag ifrågasatte hennes snabba beslut). Hoppas på färre motgångar och raseriutbrott.

I lördags hade jag en stund energi och då producerade jag denna till klassrummet. Nu gäller det bara att finna ork att fylla den med något före 1.12.

Hört på bakbänken

Förra veckan körde jag sonen och hans två lagkamrater på handbollsmatch. Jag satt och småfnissade åt dem på framsätet för deras språk är litet lustigt. Få se om jag minns alla svengelska ord:

seiva (save) = rädda
feila (fail) = misslyckas
rana (run) = springa
tiima (team) = göra ett lag ihop, i samband med dataspel
splitta (split) = dela
shotta (shot) = skjuta/kasta mål

Mera kommer jag inte på just nu. Lustigt språk.

Att leka

Jag är dålig på att leka. Det har aldrig varit min grej. Jag klarar av att leka korta stunder, låtsasdricka lite kaffe, bygga lite lego, men där tar det nästan slut. Jag brukar hellre "leka" genom att få barnen med i vardagssysslorna- laga mat, fylla tvättmaskinen, torka damm, baka o.s.v. Men tur för mig är min man bra på att leka. Kanske alla pappor är bättre på att leka än mammor?

Men nu har det börjat bli ett bekymmer, eftersom lillkillen har blivit socialare. Tidigare var det bara vuxna som dög och då dög även mina tråkiga lekar, men nu vill han leka med andra barn. Eftersom det endast finns ett barn inom gångavstånd som han kan/vill leka med (och som också klarar av att leka med honom) blir det bekymmer alltid då det barnet inte kan eller vill leka. Han blir ganska arg i sådana lägen och skriker "jag vill inte ha en vuxen, jag vill ha ett barn". Och mamma duger verkligen inte då, men pappa kan ibland hitta på tillräckligt roliga saker för att lugna ner killen. Överlag har min popularitet dalat massor. Så gott som varje dag ropas det "Inte du, jag vill ha pappa". Och jag förstår honom, pappa är rolig, har livlig fantasi och ett otroligt tålamod. Och tur är väl det. Att den ena av oss duger.

Nätverksmöte

För en tid sedan var jag på nätverksmöte till dagis. Med på mötet var specialbarnträdgårdsläraren samt lillkillens talterapeut och ergoterapeut. Summa sumarum av mötet var att han har gjort fina framsteg, i synnerhet socialt, men hans svaga sidor blir tydligare hela tiden. Hans koncentrationssvårigheter, som vi egentligen inte har märkt av tidigare, har blivit så omfattande nu att han presterar sämre på vissa områden nu jämfört med våren. Och med tanke på skolstarten är det nog främst koncentrationen och långsamheten som oroar oss mest. Det är svårt att gå framåt inom andra områden då koncentrationen inte räcker till att få något gjort. Även motivationen kommer att bli ett bekymmer. På mötet klarnade även att han inte kan börja i samma lilla skola som sina syskon, utan det blir den stora centrala skolan som har bättre resurser. Det var nog ett väntat beslut. Skolstarten oroar väl alla mammor. Försöker hela tiden påminna mig om att det ännu är flera månader dit, så det är onödigt att redan börja grubbla.