Empati

Lillkillen har några autistiska drag, men det som var avgörande då han undersöktes för autism var hans interaktion med andra människor och han empati. Och empatisk är han verkligen. Häromdagen berättade jag (vi satt i bilen) att hans kompis hade fallit och stött sitt ben och måste ha benet i paket i några veckor. jag undrade om vi skulle skicka henne en teckning. Joel satt tyst på bakbänken och efter en stund hör jag hur han gråter. Tårarna bara rann och han hulkade "min bästa vän". Det var svårt att trösta honom, men efter en stund gick det om. Och nu när hans storasyster närmar sig tonåren och har rejäla humörssvängningar (stackars flicka) tar han efter hennes humör. Jag har märkt att om någon annan i familjen är på dåligt humör så blir Joels humör också sämre fast han före har varit på gott humör. En humörskameleont!

Kram till Joels bästa vän! Krya på dig!

Koncentrationsruta

Vi har i ett par månader varit strikta med att Joel skall klä på sig i sitt rum, på sin matta. Att vi är konsekventa och helt tydligt har en plats för påklädandet har hjälpt honom att bli snabbare klar på morgonen. Idag då jag lämnade killen på dagis fanns det en ruta med hjälp av målartejp vid hans plats på dagis. Det är meningen att han skall hållas inne i den då han klär på och av sig. Få se om det hjälper (han blev redan i höstas flyttad från en plats till en annan så att han bättre skulle kunna koncentrera sig vid påklädnings situationerna). Imorgon skall jag ta upp eventuell medicinering med neurologen.

PS Hörapparaterna var poppis en dag... nu är det en kamp att få sätta i dem. Trots att de är riktigt bling-bling-grejer!