Konsten att städa

Nu är årets åttonde bok slutläst och det är väl dags att "få ordning på torpet", som Marie Kondo kallar det. Första halvan av boken lät vettig, "behåll bara saker som skänker dig glädje", men i andra halvan blev det lite "prata med dina föremål" och "paja dem"  vilket inte riktigt är min grej. Men, visst, jag blev inspirerad att städa. Eller främst ordna bland sakerna för titeln är lite missvisande. Jag anser inte att vi har råddigt hos oss, jag är ganska bra på att hålla ordning, men jag är inte så förtjust i att hålla rent. Och hur man skall göra det, fanns det inga tips om i boken.

Legoprogrammering

Spenderar 11 timmar på jobb detta veckoslut. Det är det värt. Sällan man ser så ivriga elever, som jobbar timme efter timme utan att ens ta en paus.

Grattis!

Idag fyller vår älskade Joel 7 år. Han är världsbäst på kramar och på att tycka om andra!

Första kompiskalaset och då vill man ju
vara fin!

Vem är jag?

Ålderskris? Identitetskris? Vet inte riktigt vad det är som spökar i mitt huvud just nu.
Min dotters beskrivning av mig "mamma tycker om att det är städat", fick mig att fundera. Nog för att det har kretsat i mitt huvud en lite längre tid, men att se mig själv genom henne var ett uppvaknande.

Jag vet vem jag är på jobbet. Jag kan min roll som arbetstagare. Jag vet vem jag är som mamma. Jag vet (för det mesta) hur jag vill uppfostra mina barn och hur jag skulle önska att vi var som familj. Men vem är jag? Hurdan är jag när jag inte har någon av de andra rollerna? Vad tycker jag om? Vad vill jag göra? I och med att barnen blir äldre och inte behöver mig lika mycket mera, bör jag väl komma underfund med vad jag vill. Vad vill jag göra då maten är lagad, kläderna är tvättade och huset är städat? Hittills har jag läst en hel del. Det är ett enkelt val att bara ta upp en bok, men inser ju att det är ganska ensamt. Vilka vuxna talar jag med förutom mina kolleger och min man?

Påbörjade en fotokurs i onsdags och det känns skönt att återuppta en hobby jag hade som yngre. Men det var lätt att välja en hobby som egentligen är för ensamvargar. Har tidigare tänkt att mitt behov av att vara ensam är en motvikt till jobbet. Att vara lärare, ha interaktion med tiotals personer per dag, stå "på scenen" flera timmar om dagen är socialt så det räcker. Men det är att vara social i sin yrkesroll och inte som jag själv.

Jaa, dessa tankar är en följd av gårdagens terapiträff. Vi har träffats några gånger per år i snart fem år. Ett ställe där man kan vara ärlig och öppen. Och igår vällde det saker ur min mun som jag inte riktigt visste att fanns i mitt huvud. Det är farligt att ha tid att tänka efter, det är enklare att köra på och inte reflektera så mycket.

Vad tycker alla om?

Dottern var igår på en tillställning då hon skulle beskriva sin familj samt vad alla tycker om. Hon återberättade ungefär så här: "Jag tycker om gymnastik, dans, musik. Min bror tycker om handboll och fotboll. Min yngsta bror tycker om allt möjligt. Min pappa tycker om att bygga. Och min mamma ... ja... hon tycker om när det är städat." Jaha. Är det en sådan bild mina barn har av mig? Okej att jag gnäller mycket på att barnen råddar och visst, nuförtiden gör jag väl inget annat än städar, lagar mat och jobbar. Men hade hoppats på att de skulle ha en annan bild av mig än så. Nå, än har jag möjlighet att göra något åt saken. Idag har jag skaffat en "ny hobby". I hopp om att kunna ta bättre bilder och samtidigt kunna publicera lite finare bilder här på bloggen än de platta, stämningslösa jag hittills har lagt upp.

Gäller bara att få läxan gjord inför nästa gång...

Sportlov på Levi. Härlig vecka!

Jag trivs bäst i skidspåret. Underbara spår runt Kätkätunturi.