Vad händer med kunskapen?

Idag är det provövning med äldre barnen på agendan. Eller, nja de försöker lirka undan och den yngre har lyckats rymma med kommentaren "jag kan allt". (Jag befarar, för förra provet gick inte som matematiklärarmamman hade hoppats på precis. Och jo man får misslyckas, men om det går sämre fler gånger är det svårt att se det som ett misslyckande utan då börjar man ju fundera på svårigheter osv.) Och den äldre försökte med att inte behöva fara på träningar idag då det är prov. Tiukka-mamman försökte göra klart för henne att det är inte mycket motion hon får i veckan så hon får hellre skippa skärmtiden idag. Det var förstås inte så populärt, men nu sitter hon och övar på ett låtsasprov jag gjort.

Men det jag förundras över, och har förundrats i den takt jag börjar få klart för mig vad man tar upp i lågstadiet - vart försvinner all kunskap? Jag har antagit att en hel del som jag tar upp i högstadiet är nytt för eleverna. Men nu då jag följt med vad mina barn lär sig inser jag att mycket är sådant som eleverna borde kunna då de kommer till mitt klassrum. Vart har det försvunnit? Har de blivit lärda på fel sätt? Är det så hjärnan fungerar? Att de flesta klarar av att komma ihåg stoffet en viss tid, men inte längre än ett år? Jag hoppas ju att den nya läroplanen och alla nya inlärningsmetoder skulle leda till att de kanske lärde sig färre saker i lågstadiet, men att kunskapen sedan skulle sitta där. Och så skulle vi i högstadiet sedan bara bygga på den kunskapen istället för att behöva repetera i den grad vi gör nu. Men det är väl en utopi som aldrig kommer att ske.