Att leka

Jag är dålig på att leka. Det har aldrig varit min grej. Jag klarar av att leka korta stunder, låtsasdricka lite kaffe, bygga lite lego, men där tar det nästan slut. Jag brukar hellre "leka" genom att få barnen med i vardagssysslorna- laga mat, fylla tvättmaskinen, torka damm, baka o.s.v. Men tur för mig är min man bra på att leka. Kanske alla pappor är bättre på att leka än mammor?

Men nu har det börjat bli ett bekymmer, eftersom lillkillen har blivit socialare. Tidigare var det bara vuxna som dög och då dög även mina tråkiga lekar, men nu vill han leka med andra barn. Eftersom det endast finns ett barn inom gångavstånd som han kan/vill leka med (och som också klarar av att leka med honom) blir det bekymmer alltid då det barnet inte kan eller vill leka. Han blir ganska arg i sådana lägen och skriker "jag vill inte ha en vuxen, jag vill ha ett barn". Och mamma duger verkligen inte då, men pappa kan ibland hitta på tillräckligt roliga saker för att lugna ner killen. Överlag har min popularitet dalat massor. Så gott som varje dag ropas det "Inte du, jag vill ha pappa". Och jag förstår honom, pappa är rolig, har livlig fantasi och ett otroligt tålamod. Och tur är väl det. Att den ena av oss duger.