Jag har i några år gått i gruppterapi för föräldrar till barn som väcker oro. Senaste träffen hade vi i lördags. Före träffen skulle jag ha sagt att allt är bra, men då det var dags för mig att berätta vad som hade hänt sedan senast märkte jag att det kom en klump i bröstet och det kändes konstigt i hela kroppen. Tydligen var allt inte så bra heller, men jag har säkert trängt bort tankarna en längre tid. Ingenting stort har hänt och vardagen är nu som den brukar hos oss, men min oro och mina funderingar tycks öka. Misstänker att det är skolstarten bl.a. som sätter igång oron. Samt lite ditt och datt på jobbet som inte riktigt går som jag hade tänkt. Många bäckar små...
Dessutom borde jag hålla mig borta från sociala medier just nu, i synnerhet på fina soliga dagar. Frustrerande att se alla fina naturbilder och läsa hur underbart alla har haft det i det underbara vädret när man själv inte har varit ute i dagsljus på lääääänge. Känns det som. Men är man flunssig så är man.
Snart kommer vårkänslorna och då brukar allt bli bättre. Visst?!
Tror nog terapin gjorde just vad den skulle, om de där känslorna kom fram. Det går inte att alltid bara vara stark och duktig. Kram vännen, du vet var du har mig!
SvaraRadera