Takykardi

I måndags hade Joel tid till TYKS för att få resultatet på 24h EKGn. Läkaren var orolig över hans höga puls (vilopulsen över 120), förvånad över att inget har gjorts åt det tidigare. Och det är ju det jag har sagt!! Har uttryckt min oro för hans hjärta för första gången för väldigt många år sedan och nu äntligen verkar någon ta det på allvar. Hur länge orkar ett litet hjärta gå på övervarv?

Läkaren tog ultraljud på hjärtat (duktig kille som i 20 minuter låg helt stilla och lät sig undersökas!) och tur nog såg allt bra ut. Lite bekymrad var hon över väggen i vänstra kammaren, men det nämnde hon bara i förbifarten. Nu har jag telefonen bredvid mig hela tiden och väntar på att läkaren skall ringa med resultaten för blodprovet. Jobbigt att inte ha fått telefontid för har ingen aning om när hon kommer att ringa.

I två veckor nu har Joel ätit risperidon. Aggressionsutbrotten är betydligt färre. Han koncentrerar sig mycket bättre här hemma, men på dagis märks det tydligt hur långsam han har blivit. Tycker även att han inte är lika glad som han brukar. Hela han är neddempad på något sätt. Han har haft en hel del biverkningar; kräkningar, nasal röst (överlag långsammare och släpigare tal), vattniga ögon, flunssa symptom, krångel med snoppen... Men tur varade dessa endast de första dagarna. Den enda symptomen som ännu sitter i är tröttheten. Han sover mycket både på dagen och längre nätter än vanligt. Avvaktar ännu ca en vecka innan vi funderar på fortsättningen.