Beskrivande diskussion

När jag häromdagen nämnde för de två äldsta vad jag skulle ha på mig den dagen sa nästan-tonåringen "då tänker jag låtsas att jag inte känner dig" emedan 9-åringen sa "jag säger då: Titta! Det här är min mamma. Visst är hon snygg?!" Beskriver verkligen skillnaden mellan 12-åring och 9-åring!

Snart sommarlov

Nu är sommarlovet nästan här. Den här härliga känslan då något man väntat på är så nära, så nära. Det är en underbar känsla. Endast två dagar kvar och sedan kan sommarlovet börja. (Nja, inga elever nästa vecka, men lite "kul" efterarbete har jag sparat till de första semesterdagarna. För då orkar jag väl med det jag inte hunnit o orkat med före skolavslutningen?)

Lycka är...

... bland annat att hitta en efterlängtad bok (har väntat och väntat på att den skall komma i pocketform) på bytesbordet på jobbet. Trodde knappt mina ögon. Tack kära bytes-kollega! Har nu två böcker som väntar efter Americanah, få se vilken jag påbörjar till näst. Tur att det snart är sommarlov!

Möra lår

Igår var det dags för motionsmålet för våren, nämligen Turku City Run. Det blev mitt femte halvmaratonlopp, tror det första var hösten 2011. Mitt mål var att ha bättre tid än senast. Första 11km gick bra, men efter 14 var det väldigt kämpigt. Blev hungrig. Borde ha försökt äta mera på morgonen trots att det då inte kändes som om jag skulle ha behövt. Saken blev inte bättre av att vi två gånger sprang genom Turku street food marknaden - vilka dofter! Med lite bättre krafter i låren skulle slutresultatet ha blivit närmare 2.06, men nu fick jag nöja mig med 2.08, vilket jag är väldigt nöjd med (4 minuters förbättring från hösten!). Dessutom har jag orsak att ställa upp igen. Nästa lopp blir i Hangö i oktober och målet blir 2.05. Sen när jag kommer under två timmar kanske det får räcka... Få se. För känslan efter att ha klarat ett lopp är fantastiskt. Tänk att hålla igång sina ben i över två timmar. Ofattbart!

Om jag bara kunde...

... komma på rätt saker att säga genast och inte tio minuter senare, eller senare då man spelar upp samtalet på nytt i sin hjärna. Ibland borde man kunna trycka på en pausknapp mitt i ett samtal för att hinna formulera sig rätt, så skulle man slippa "varför sa jag det där"? "Varför sa jag inte si och så istället?" Jag brukar ju inte precis tänka först och säga sen. (Detta blev jag medveten om då jag var ca 19 år när någon beskrev mig som elak och fräck, tyvärr har jag väl inte blivit så väldigt mycket bättre på att filtrera mina ord.)

...kunde ta lika vackra foton som man visualiserar i sitt huvud. Det var så vackert i gräset häromkvällen och jag fantiserade hur fina bilder jag skulle ta om jag hade en toppen kamera, ett makro-objektiv och om jag bara kunde. Här är resultatet:

Redan maj

Kan inte fatta att det redan är maj! Bara lite kvar och sedan sommarlov! Håller på att träna barnen så att vi skall få ett trevligt sommarlov. Nea är så tonårig nuförtiden, så hon tränas i att tänka på andra än sig själv. Joel tränas i att göra saker själv. Han är så lat och vill ha hjälp med allt. Adam är faktiskt helt ok just nu. Har hörts sägas (då man har småbarn) att "sommarlov är bara ett annat sort jobb". Men lättare blir det ju hela tiden i och med att barnen blir äldre.

Dessa tre lediga dagar har varit underbara, har känts som mycket längre än bara en extra dag. Vi har hunnit vara till stugan, ha knytkalas-fest med grannarna, heldag i trädgården och idag på konfirmation. Härliga dagar!

"Dumma mamma"

Inte för att barnen har sagt det, men deras blickar har nog reflekterat tankar i de banorna. Det är som om när jag säger något är det som om de hör "detta är bara ett förslag, du kan förhandla och gnäller du så ändrar jag mig säkert!". Men skall jag klara av hela sommarlovet måste jag jobba lite på vem det är som bestämmer här hemma. I synnerhet med Nea. Jestas vilka prepubertala fasoner. Hon utmattar mig!! Men idag fick jag tröstande ord av en kollega. Hon hade hört att man är en bra mamma om barnen säger "dumma mamma". Den underbara tid vi hade efter familjemötet varade i fyra dagar. Sen tog det slut. Men nästantonåringen vill ha löneförhöjning (högre veckopeng), då skulle hon nog hjälpa till mera. Tänk om det skulle fungera så i arbetslivet också. Man utför ingenting, men förhandlar om högre lön för att göra nånting.