Bestäm dig!

Kan bli ganska frustrerad på mig själv då jag inte tycks kunna bestämma hur jag vill ha det. När jag började längta efter jullovet så längtade jag efter lugna, sköna dagar då vi gjorde så litet som möjligt och inte hade bråttom någonstans. Och nu när jullovet är här och jag inte har gjort något vettigt alls på en vecka har jag små-ångest mest hela tiden. Varför är jag aldrig nöjd?!
Vi har sovit längre på mornarna än vad vi har gjort på över 12 år! Vi har hemma så gott som hela tiden. Vi har inte haft några måsten och tagit det otroligt lugnt och långsamt. Och ändå har jag myror i kroppen. Borde ju fatta att njuta och inte hela tiden tycka att man måste få saker och ting gjort. Har märkt att min man också har behövt varva ner. Han påbörjade sitt tredje pussel idag på en vecka. Och att pussla är ganska precis vad hjärnan klarar av. Jag har pusslat, läst böcker (men har inte heller klarat av det längre än 30 minuter innan myrorna i knoppen har satt igång) och spelat en hel del candy crush (men bara de banor som man inte har behövt tänka i). Tur nog har springlusten lite infunnit sig så jag har sprungit mer än jag gjort de senaste månaderna. Ännu känns det bara urkaburka, men bara jag orkar kämpa på så vet jag att den där sköna länkkänslan kommer att infinna sig förr eller senare.
Så här på årets sista dag kan jag bara konstatera att jag har haft ett bra år och att jag är lycklig!!

Julkalender nr2

Nu är den andra kalendern klar, den som skall hänga i vår hall. Återstår bara att hänga upp den och att fylla den. Pust, få se om jag kommer på något till alla luckor. Hoppas att barnen är lika ivriga som jag. Den är inte rak, luckorna är inte lika stora, men den är hemgjord och kostade inte många euron i material! Jag är nöjd!

Trotssyndrom

Vilken vecka!!
Den här veckan har innehållit både det ena och det andra. Som avslut på arbetsveckan kom chefen fram till mig och sa: "Den här veckan har du jobbat med flera olika mobbningsfall, sexuella trakasserier, elevvård, läroplan 2016 bedömning utöver den vanliga undervisningen. Bra jobbat!" Och veckan har tagit på krafterna, så chefens ord värmde verkligen! Är förvånad att fredagen trots allt kom och att jag ännu är "någorlunda"funktionsduglig. För utöver en turbulent arbetsvecka har det ju hänt lite hemma också.

Idag hade vi talterapeut och ergoterapeut på hembesök och efter att vi berättat hur vardagen ser ut nu undrade ergoterapeuten för det första om epilepsimedicinen borde öka (och det har vi nu gjort i två dagar) men också funderade hon vad som hör till epilepsin och vad är något annat. Eftersom vi fortfarande har problem att få helt vanliga vardagssituationer att fungera, som att äta, klä på sig och åka iväg till dagis. Så hon undrade om Joel helt enkelt "saknar palikkan att lyda", dvs har trotssyndrom. Hon förespråkade starkt medicinering och att medicineringen skulle starta så fort som möjligt för i höst kommer han nog att ha så mycket andra bekymmer, Så då måste dessa grundgrejor fungera för att inte allt skall rasa. Så det blir väl att lite fundera och konsultera neurolog. Tur att jag får avsluta veckan med en julfest!

Ond cirkel

Har hamnat i den onda cirkeln igen. Du vet den där hemska cirkeln då du är så trött att du äter något med socker för att orka och det gör dig så trött att du inte orkar röra på dig och då måste du äta mera sött för att orka igen lite osv osv. (Det enda jag orkar göra är att läsa feelgood-romaner - lånade nyss tre till från bibban.) Om jag bara kunde ta mig ens lite i kragen så att jag rörde på mig lite mer än just nu ,så skulle sötbehovet minska och orken öka. Men nu är det ju så att det finns otaliga förklaringar till varför jag inte rör på mig mera och med den här farten kan jag snart inte heller göra det. (Tror jag igår gjorde världsrekord i antal pepparkakor på en minut. Ja, så lågt har jag sjunkit!) Mest skyller jag på lillkillen. Ack vad jag kan bli arg och trött på honom. Men med hopp om förändring har jag idag tänkt höja medicindosen (det som läkaren föreslog redan i september, men då kändes beslutet så förhastat i en bisats så jag ifrågasatte hennes snabba beslut). Hoppas på färre motgångar och raseriutbrott.

I lördags hade jag en stund energi och då producerade jag denna till klassrummet. Nu gäller det bara att finna ork att fylla den med något före 1.12.

Hört på bakbänken

Förra veckan körde jag sonen och hans två lagkamrater på handbollsmatch. Jag satt och småfnissade åt dem på framsätet för deras språk är litet lustigt. Få se om jag minns alla svengelska ord:

seiva (save) = rädda
feila (fail) = misslyckas
rana (run) = springa
tiima (team) = göra ett lag ihop, i samband med dataspel
splitta (split) = dela
shotta (shot) = skjuta/kasta mål

Mera kommer jag inte på just nu. Lustigt språk.

Att leka

Jag är dålig på att leka. Det har aldrig varit min grej. Jag klarar av att leka korta stunder, låtsasdricka lite kaffe, bygga lite lego, men där tar det nästan slut. Jag brukar hellre "leka" genom att få barnen med i vardagssysslorna- laga mat, fylla tvättmaskinen, torka damm, baka o.s.v. Men tur för mig är min man bra på att leka. Kanske alla pappor är bättre på att leka än mammor?

Men nu har det börjat bli ett bekymmer, eftersom lillkillen har blivit socialare. Tidigare var det bara vuxna som dög och då dög även mina tråkiga lekar, men nu vill han leka med andra barn. Eftersom det endast finns ett barn inom gångavstånd som han kan/vill leka med (och som också klarar av att leka med honom) blir det bekymmer alltid då det barnet inte kan eller vill leka. Han blir ganska arg i sådana lägen och skriker "jag vill inte ha en vuxen, jag vill ha ett barn". Och mamma duger verkligen inte då, men pappa kan ibland hitta på tillräckligt roliga saker för att lugna ner killen. Överlag har min popularitet dalat massor. Så gott som varje dag ropas det "Inte du, jag vill ha pappa". Och jag förstår honom, pappa är rolig, har livlig fantasi och ett otroligt tålamod. Och tur är väl det. Att den ena av oss duger.

Nätverksmöte

För en tid sedan var jag på nätverksmöte till dagis. Med på mötet var specialbarnträdgårdsläraren samt lillkillens talterapeut och ergoterapeut. Summa sumarum av mötet var att han har gjort fina framsteg, i synnerhet socialt, men hans svaga sidor blir tydligare hela tiden. Hans koncentrationssvårigheter, som vi egentligen inte har märkt av tidigare, har blivit så omfattande nu att han presterar sämre på vissa områden nu jämfört med våren. Och med tanke på skolstarten är det nog främst koncentrationen och långsamheten som oroar oss mest. Det är svårt att gå framåt inom andra områden då koncentrationen inte räcker till att få något gjort. Även motivationen kommer att bli ett bekymmer. På mötet klarnade även att han inte kan börja i samma lilla skola som sina syskon, utan det blir den stora centrala skolan som har bättre resurser. Det var nog ett väntat beslut. Skolstarten oroar väl alla mammor. Försöker hela tiden påminna mig om att det ännu är flera månader dit, så det är onödigt att redan börja grubbla.

Gillar vår hobby

Åååh vad jag njuter av att geocacha med hela familjen, i naturen och med lite picknick mellan varven. Mer än så behövs det faktiskt inte för att jag skall känna mig nöjd och glad. Vi tog 19 totalt på fredag och lördag och flera av dem var såna vi inte sett tidigare. Många av dem var väldigt barnvänliga, vilket gör att barnen orkar mycket bättre de med och då njuter ju jag desto mer. Lillkillen gillar speciellt de som man kan byta saker i och fredagens hotell var nog en av de roligaste med reception, lobby, säng o.s.v. Han skulle gärna ha blivit och lekt en stund.

Picknick vid en liten sjö.

"Jag vill ha lördag!!"

Mycket kan jag göra för dig, min älskade son. Ibland väljer jag att inte göra som du vill, om jag klarar av att stå emot, för jag tror att du behöver lära dig att inte alltid få som du vill. När jag inte orkar höra på ditt skrik, när jag vet att du inte kommer att ge efter och att jag kommer att vara förloraren i längden, kan jag ge en ny smörgås åt dig (om jag skar den förra på fel sätt), köra en annan väg (om jag valde fel väg till något ställe enligt dig), plocka fram andra kläder, t.o.m. riktigt smutsiga (om de jag tagit fram inte är de du vill ha på), svänga tillbaka hem om vi glömt något (Puppis får inte glömmas hemma), komma ihåg solglasögonen också om det är mulet (för tänk om solen tittar fram), kasta bort första portionen yoghurt (om jag blandade om, då du ju ville blanda om) ... ja, mycket kan jag göra för dig, min underbara, envisa pojke - MEN jag kan inte göra söndagen till lördag. Inte hur mycket jag än vill och hur mycket du än skriker, hoppar och slår. Tyvärr. Idag är det söndag, sista dagen av höstlovet. Punkt.

Vad händer med kunskapen?

Idag är det provövning med äldre barnen på agendan. Eller, nja de försöker lirka undan och den yngre har lyckats rymma med kommentaren "jag kan allt". (Jag befarar, för förra provet gick inte som matematiklärarmamman hade hoppats på precis. Och jo man får misslyckas, men om det går sämre fler gånger är det svårt att se det som ett misslyckande utan då börjar man ju fundera på svårigheter osv.) Och den äldre försökte med att inte behöva fara på träningar idag då det är prov. Tiukka-mamman försökte göra klart för henne att det är inte mycket motion hon får i veckan så hon får hellre skippa skärmtiden idag. Det var förstås inte så populärt, men nu sitter hon och övar på ett låtsasprov jag gjort.

Men det jag förundras över, och har förundrats i den takt jag börjar få klart för mig vad man tar upp i lågstadiet - vart försvinner all kunskap? Jag har antagit att en hel del som jag tar upp i högstadiet är nytt för eleverna. Men nu då jag följt med vad mina barn lär sig inser jag att mycket är sådant som eleverna borde kunna då de kommer till mitt klassrum. Vart har det försvunnit? Har de blivit lärda på fel sätt? Är det så hjärnan fungerar? Att de flesta klarar av att komma ihåg stoffet en viss tid, men inte längre än ett år? Jag hoppas ju att den nya läroplanen och alla nya inlärningsmetoder skulle leda till att de kanske lärde sig färre saker i lågstadiet, men att kunskapen sedan skulle sitta där. Och så skulle vi i högstadiet sedan bara bygga på den kunskapen istället för att behöva repetera i den grad vi gör nu. Men det är väl en utopi som aldrig kommer att ske.

Tonårsrum

Snart har vi bott i vårt hem i sju år. Vilket onekligen leder till att det inte är så nytt mera och att barnen har ändrat smaken sen vi flyttade in. I synnerhet dottern. Så idag har projektet "gör ett flicktonårsrum" påbörjats. Vi har planerat hela veckan och idag bar det av till gul-blåa butiken för att inhandla en del grejer. Vi hittade inte riktigt allt vi sökte (bordslampa, gardiner och matta blev oköpt). Till näst blir det att måla två väggar. Den gula skall bli svart (!!!!! lite nervös inför det...) Och den ljusrosa skall bli grannrosa. Tror nog att slutresultatet blir bra. Måste bara försöka lägga band på mig själv och inte styra det hela för mycket, vill ju att hon skall få ett rum som hon trivs i och är nöjd över.

En vanlig torsdag

Idag har min dag bestått av negativa tal och ekvationslösning. Av en superduktig kille hos drop-in-frissan (frisyren är tipp-topp inför morgondagens fotografering), snabbesök i bibban, matlagning, dammsugning, högläsning (läser varje vardagskväll högt för de två äldsta Narnia) och hela dagen avslutas med lite soffhäng. En riktigt bra torsdag med andra ord.

Åk9 introduceras till ekvationslösning.

Underbart vacker morgon.

Applåder

Fick applåder av mina elever. Många år tog det. Trodde dock aldrig att det skulle hända. Men vilken underbar känsla det var när hela klassen spontant applåderade för att de tyckte jag hade gjort något bra. Så min tvekan inför att utveckla flipped classroom, för att göra mera eget filmmaterial med teoriklipp börjar vara bortblåst. Lite tekniska problem har jag ännu. (Som hur jag skall klippa och editera filmerna, få det rätta ljuset, och svårast av allt är att de inte skall bli så långa - jag tycks vara ganska pratsam av mig - men ändå vara informativa.) För att inte nämna problemet med en Ipad och många som vill använda den kvällstid. Funderar på att skaffa en egen bara jag kommer på varifrån jag kunde söka bidrag till en. Har även börjat fundera på att göra egna mer praktiska uppgifter istället för bokens...

Shopping och geocaching

Det är väl detta veckoslut i ett nötskal. Minstingen har vuxit ur sina kläder och surprise, surprise fanns det inga byxor att ärva av storebror. (Tror inte han någonsin mera får ärva byxor av brorsan eftersom alla tycks magiskt gå sönder vid knäna...) Och de två andra har lekt sönder sina skor. Och tvättmaskinen pajade på lördagen. Den har varit trixig en längre tid, men nu ville den inte alls mera tvätta. Så shoppinglistan var lång. Barnen var vresiga och fräsiga hela morgonen på lördagen. (Joels dåliga humör började redan lite före fyra på fredagen.) Så när vi åkte iväg för att shoppa hann vi kanske 8km innan vi stannade på en busshållplats och försökte lugna ner Joel. Han blev lugnare, steg in i bilen, men började bråka igen. Körde bara några kilometer till och så dumpade vi av far och son, som fick ta bussen hem. Så vi andra handlade bara det nödvändigaste. Men tvättmaskinen fick bli oköpt, ville inte gå ensam och välja ut ny.

Idag har vi geocachat. Var först till Leaf-areena för att se på innebandy. Fantastisk hall! Vuxna ser på innebandy och barnen springer av sig på hop-lop-liknande ställe. Joel älskade det!! Svetten rann på honom efter två timmas klättrande och rutschande. Efteråt blev det geocaching och mat i skogen. Sånt gillar jag! Så nu planerar jag att vi skulle fara till Björneborg och geocacha på naturstigar under höstlovet.

Flipped Classroom

I några år har jag använt mig delvis av undervisningsmetoden "flipped classroom" i kemin. Då har jag utnyttjat rikssvenskt material som jag hittat på youtube. Men tyvärr har det inte funnits användbart material inom matematiken. Så nu har jag stigit utanför min bekvämlighetszon och skapat eget digitalt material. Har blivit så ivrig att jag redan har producerat material för två kapitel!!
Hela undervisningsmetoden går kortfattat ut på att eleverna lär sig hemma, dvs får teorin hemma. Jag har videofilmat när jag löser och förklarar olika uppgifter, som vi annars skulle ha skrivit på lektion. Men på detta sätt blir hela lektionen vigd för övning och jag kan hjälpa eleverna med uppgifterna (istället för att de gör uppgifter hemma och inte kan få hjälp då de inte förstår). Idag har en klass i åk 7 sett på mitt första youtubeklipp så imorgon kommer domen om detta är ett bra koncept eller inte. Själv har jag inte klarat av att se på filmerna...

Riggat upp filmställning då jag testade
med telefonen. Bästa kvalitén blev det
ändå med Ipaden.

Identitetskris

Eller, nja, vet inte riktigt vad jag skall kalla det, men det är det tillstånd som jag egentligen befinner mig i efter att ha varit på kurs. Jag försöker uppskatta det arbete jag gör och lägga värde på allt material jag använder i undervisningen. Men då jag går på kurs och blir inspirerad, får nya idéer blir det lite kaos i mitt huvud hur jag egentligen vill få mina elever att lära sig. Känns lite som att jag förlorar min egna uppfattning om hurdan jag vill vara som lärare.

Så just nu är det kaos i skallen efter en heldag med läroplansarbete och diskussioner kring bedömning. Skulle tid och ork finnas skulle jag gärna pröva många olika sätt att lära eleverna, men dygnet har inte tillräckligt många timmar för alla idéer.

Vanlig vardag

Har börjat promenera med grannen kl6. Skön start på dagen.

Dagarna rullar på. Hinner inte riktigt med. Vi gör en massa olika saker, men samtidigt försöker jag komma ihåg att också göra ingenting. Det är inte lätt alla gånger. Igår dock gick det lättare än vanligt, tack vare en helt underbar kväll på fredagen med mina kolleger. Tänk att man kan ha ont i sina skrattmuskler! Jag har ett härligt jobb och de bästaste kolleger!

Höstflunssorna börjar infinna sig. Joel blev genast efter TYKS-veckan, sedan var det Neas tur och idag klagar Adam på halsont. Han har alltid intensiva tider på hösten och våren då säsongerna överlappar varandra. Men nu är det bara två matcher kvar av fotisen, men dagen efter sista fotismatchen sparkar handbollssäsongen igång. Tror dock det är bäst att han blir hemma från träningarna idag och vilar. Match imorgon igen.

Nea har varit på lägerskola. Hon tyckte det var helt härligt, trots att hon var väldigt orolig över att vara så länge så långt borta hemifrån. Men väl hemkommen ville hon åka tillbaka igen. Vi passade ju förstås på att äta mat med mycket grädde, pasta och ägg. Jag måste riktigt kolla upp recept då jag inte lagat sådan man på över 10 år. Ägg skall vi ta och testa idag, om humörspendlande tolvåringen går med på det. Det visade sig att de har bytt innehåll i ett bröd utan att vi märkt det och det medförde att hon har ätit ägg i den formen. Hur mycket det innehåller vet vi inte. Idag skall vi testa muffinsar. Om hon vågar. (Har väntat på att flunssan skall vara borta innan vi testar på det.)

Med Joel är läget ganska lugnt just nu. Vardagen fungerar ganska bra just nu. Bara vi vuxna har ork att vara konsekventa, ställa rätt krav, vara förutseende och ha milslångt tålamod så rullar det på riktigt bra.

Geocaching 13.9.

Flickleksak?

Idag belönades Joel, efter avslutat TYKS-besök, förutom med den sedvanliga munken i kantinen med att han fick köpa något åt sig själv. Han hade egna plånboken med och var viktig med att betala med Egna Pengar (lite skarvade jag till). Han valde ett städset, men var väldigt mån om att veta om det var en flick- eller pojkleksak. Han hade svårt att tro på mig att även han kunde gilla leksaken, trots att han är en pojke och det bara fanns bilder på flickor utanpå paketet, samt att den fanns mitt bland alla rosa leksaker (docksängar, sminkset, dockor, stryklod etc). Varifrån har han fått detta med genusleksaker? Vi har försökt att vara väldigt neutrala. I synnerhet eftersom han gillar dock- och matlagningslekar har vi försökt vara neutrala så att han inte skall känna att han leker "fel sorts lekar".

TYKS vecka

Joel har sin TYKS vecka på gång. Måndag till torsdag skall han träffa ergoterapeut två gånger, psykolog två gånger, talterapeut tre gånger, läkare en gång och däremellan är det en massa sköterskor som leker med honom och observerar honom i lekrummet för att utvärdera hans sociala förmågor. Detta skall sedan leda till hans rehabiliteringsplan, dvs. vilka alla stöd han kommer att behöva det kommande året. Han själv tycker hittills att det är roligt. Han fick idag baka bullar och träffa sjukhusclownerna, men själv är jag totalt utmattad. Att sitta i ett rum och se på alla barn med neurologiska sjukdomar tar på krafterna. Att sedan där emellan prata med olika personer om vardagens problem och svårigheter, utmattar kolossalt. Det blir ett så otroligt fokus på vad som inte fungerar att man glömmer bort hur mycket som fungerar. (Att mannen i huset inte har varit hemma dessa två kvällar har ju inte gjort saken bättre eller att alla tre barnen hade fritidsaktiviteter igår och att det idag var föräldramöte på skolan, tack snälla granne som ställde upp som barnvakt). Nu hoppas jag att jag inte behöver vrida ut och in på vår vardag alls de resterande dagarna utan att det bara är Joel som får göra olika uppgifter. Om en vecka får vi veta vad de kommit fram till.

Sen när barnen blir äldre ska vi...

Det är en mening som min man och jag har sagt många gånger de senaste 12 åren. Vi skall resa, geocacha mera, gå oftare på bio, teater osv. Men nu känns det som om vi äntligen skulle kunna göra en av dessa saker redan, nämligen golfa! Blev inspirerad av en av gästerna på kalaset igår, som har tagit green card i sommar. Hon har bytt ut innebandyklubban mot golfklubbor och hela familjen golfar tillsammans. Fick mig att tänka att det kanske är dags för mig att göra lika. (Innebandyn lockar inte alls just nu, i synnerhet inte då benen har krånglat så i sommar.) Så igår efter kalaset och idag igen har min man, minstingen och jag varit på rangen och svingat. Igår gick det sådär, men idag hade jag fler lyckade än misslyckade slag. Känslan, när man får en bra träff och bollen flyger iväg i en rak fin bana, är härlig! Få se om jag hinner testa någon pay-and-play-bana ännu i höst, så får vi se sedan om ivern sitter i för lite mera spel nästa sommar. Bara för att barnen har blivit äldre behöver det inte betyda att det kommer att vara lätt att hitta tiden för golfandet. Kan bli en fight mellan golf och ett växthus. Få se vem som vinner.

Kalasdags

Idag har vi firat mellanbarnet, 10-åringen. Han har varit överlycklig i dagarna två. Han var väldigt nöjd över alla presenter han fick, över maten han fick beställa till middag och över all uppmärksamhet. Även nästan-tonåringen har varit på bra humör idag (men mellan varven har det nog snästs, men mindre än vanligt) för hon fick ha fem kompisar övernatten. De sov i tält på gården och gjorde andra delen av sin film. Läskig blir den, alla dör i slutet. Och minstingen har varit på bättre humör en längre tid redan. Han prövar nog gränserna på dagis. Sätter de nya tanterna på prov. Men utbrotten här hemma har varit färre på sista tiden.
Sist, men inte minst, har jag varit på bättre humör idag. Och nu känns det som om jag, efter 13 års paus från golfandet, skulle kunna återuppta hobbyn. Var och svingade klubban lite efter kalaset (även lillkillen var med, tror att golf skulle kunna passa honom som idrottsgren) och lite satt nog touchen ännu kvar. Så kanske nästa sommar att det finns chans för några rundor. Få se.

Testade tre nya recept inför kalaset. Chokladmaränger, kruspärspaj och en rödavinbärspaj. Mums!!

Drop In

Sitter och pustar ut efter ett utbrott som varade i en timme. Så långvarigt utbrott har han inte haft på länge. Först var det fel saft, sen var det var han ville dricka den, sen fokuserade han på hur många tuggummin han skulle få och skrek över det. I ett skede tänkte jag ge upp, men hur gör man det? Om man har bestämt en regel måste man hålla den trots att det skulle vara tusen gånger lättare att säga: "Drick hur mycket av saften med socker som du vill och det är ok att du dricker den precis när du vill. "Det är klart att du får bära omkring på saften i hela huset och fast stå i soffan och dricka den." "Ta hur många tuggummin som helst hur ofta som helst." Men vad skulle hända om jag kastade in handduken och gav efter? Hur skulle det gå nästa gång jag försöker ha gränser? Och med dessa kommande gånger i bakhuvudet stod jag på mig och tog "de små faiterna" för att ha en chans att vinna de stora.

Nu leker han som om ingenting skulle ha hänt. Idag var första dagen tillbaka på dagis, så jag vet att förutsättningarna för en lyckad kväll var ganska minimala. Men jag hade en skön stund idag på dagen. Jag gick till en drop in frissa och det var kö. I femtio minuter satt jag och gjorde ingenting och ingen krävde att jag gjorde något, allra minst jag själv. Såååå skönt! Frissans ord: "ja du e ju vuxen och vet väl hur du vill ha det." Fegade kanske lite ur då det gällde hur mycket hon skulle ta då hennes reaktion var sådan, men är väldigt nöjd över resultatet. (Min man har dock inte märkt att kalufsen är betydligt kortare - men det hade jag inte förväntat mig heller).

Imorgon på jobb

I ett huj har alla lediga veckor rusat förbi och imorgon skall jag på jobb. De första dagarna brukar gå åt till att dra i sig atmosfären och återanpassa sig till huset. Jag har ett möte inbokat imorgon, som vi bokade  i början av juni. Hoppas hon minns varför vi skall ha möte, för jag minns inte. Hoppas alla jobbtankar återkommer snart och det man hade tänkt ta itu med på hösten, att man minns vad de sakerna var. Optimist som jag är skriver jag inte ner allt, trots att jag borde ha lärt mig vid det här laget - det som inte står i kalendern existerar inte!

Om man mäter hur lång min sommar har varit i böcker har den varit mycket längre än jag trodde. Började sommaren med dessa:

Dessa läste jag på Åland.

Och från den här högen läste jag några före Åland och resten efter. (Ser att en bok kommit med på två bilder.) Totalt 12 böcker. Skall idag påbörja nr13 eftersom jag inte somnar utan att läsa en liten stund. Hjärnan snurrar på för mycket om jag försöker somna utan bok. Få se vad jag hittar till näst.

Stanna hemma

Idag har alla varit någonstans. Solen har skinit hela dagen och alla är på stranden. Utom vi. Jag har inte lust att fara någonstans med rädslan för liknande utbrott som igår i bilen eller utbrott överlag. Så vi har varit hemma. Nja, nästan hela dagen. På förmiddagen (då när jag kände mig utvilad efter en lång nattsömn, solen sken etc) cyklade vi med "tandemcykeln" till en park. Vägen dit gick bra, han lekte snällt en lång stund, men plötsligt svängde det. Han tog sand från sandlådan och kastade på mig. Sa att han inte får kasta, vi far hem om han kastar, flyttade mig lite längre bort, men han följde bara efter och fortsatte kasta sand och stenar på mig. Det tog ganska länge innan han slutade, innan han satt ordentligt på cykeln och vi kunde fara hemåt igen. Hur får man någon att lyda som inte vill lyda? Än så länge har han inte haft fler utbrott idag, så idag har egentligen varit en bra dag.

Sista bilresan?

Känns som om det var sista bilresan för en tid idag. Man är så maktlös då man sitter vid ratten och ord och förmaningar inte räcker till. Hemresan från stranden idag slutade med att mellanbarnet satt och pressade ner den arga lillkillen i bilstolen, samtidigt som han höll fast händerna så att jag och fönstret skonades från slag. Tack och lov slår han inte sina syskon utan bara mig! Men jag tyckte inte om att det inte fanns andra alternativ än att be 9-åringen hålla i sin lillebror. Vi väntade i 10 minuter på stranden att han självmant skulle lugna ner sig och sätta sig i bilstolen, men resultatlöst. Undrar vad det är som är orsaken till dessa utbrott? Vi har varit hemma ganska mycket på sista tiden (endast lör-sön på vift de senaste två veckorna) så det borde inte vara det som är orsaken. Månne epilepsimedicinen är boven igen? Tur nog har vi läkarkontroll om tre veckor, så då kollar de halten i blodet. Är frestad att ringa dagis imorgon och fråga om de kan ta emot honom lite tidigare så att jag skulle hinna ladda batterierna ens en aning inför skolstarten.

Jag exploderade!

Jag kastade en förpackning med yoghurt så att det skvätte om det. På flit. För att jag var arg. Frustrerad. Trött. Rådlös. Tror att de som känner mig har svårt att föreställa sig att jag tappar tålamodet och agerar utåt som jag gjorde ikväll. Men det händer. Ibland är stubinen slut och efteråt undrar jag bara "varför?", för det känns ju inte ett dugg bättre efteråt.

Grannen frågade igår om jag ser fram emot att jobbet snart börjar igen. Jag svarade ärligt, för ärligt av hans min att dömma. För man får väl inte säga att man vill komma bort från sina barn. Att vi alla behöver lite andra människor att umgås med. Jag vågar säga det, eftersom jag älskar mina barn över allt annat, jag älskar att vara med dem, men jag vet också att jag behöver komma bort från dem emellanåt för att orka med allt. (Under sommaren har jag varit ifrån dem endast då jag varit till butiken, på några få promenader (har inte kunnat länka sedan midsommaren, vilket är en delorsak till tröttheten, jag behöver mina länkar för psyket!) och en kväll var jag på tjejträff! Men utöver dessa har jag varit med barnen i snart tio veckor.) Så ja, fast jag inte skulle vilja jobba vill jag åka till jobbet.

Dagligen har lillkillen dessa utbrott nuförtiden. Men nästan bara med mig. Tidigare hölls han på sitt rum då jag förde dit honom för att lugna ner sig, men nu kommer han genast bort och sparkar och slår det mesta han kommer åt.

Choklad har varit min energikälla idag då det borde vara motion och sol, men så har det inte blivit. Och nu måste jag ta mig i kragen, masa upp ur soffan och igen en gång säga samma sak åt de två äldre, för de lyder inte de heller, de väljer att strunta i vad jag säger och jag är tvungen att upprepa och upprepa och när de äntligen gör som de blir tillsagda kör vi samma rumba följande dag. Så nu trycker jag på play på min gnällskiva.

Beskrivande diskussion

När jag häromdagen nämnde för de två äldsta vad jag skulle ha på mig den dagen sa nästan-tonåringen "då tänker jag låtsas att jag inte känner dig" emedan 9-åringen sa "jag säger då: Titta! Det här är min mamma. Visst är hon snygg?!" Beskriver verkligen skillnaden mellan 12-åring och 9-åring!

Snart sommarlov

Nu är sommarlovet nästan här. Den här härliga känslan då något man väntat på är så nära, så nära. Det är en underbar känsla. Endast två dagar kvar och sedan kan sommarlovet börja. (Nja, inga elever nästa vecka, men lite "kul" efterarbete har jag sparat till de första semesterdagarna. För då orkar jag väl med det jag inte hunnit o orkat med före skolavslutningen?)

Lycka är...

... bland annat att hitta en efterlängtad bok (har väntat och väntat på att den skall komma i pocketform) på bytesbordet på jobbet. Trodde knappt mina ögon. Tack kära bytes-kollega! Har nu två böcker som väntar efter Americanah, få se vilken jag påbörjar till näst. Tur att det snart är sommarlov!

Möra lår

Igår var det dags för motionsmålet för våren, nämligen Turku City Run. Det blev mitt femte halvmaratonlopp, tror det första var hösten 2011. Mitt mål var att ha bättre tid än senast. Första 11km gick bra, men efter 14 var det väldigt kämpigt. Blev hungrig. Borde ha försökt äta mera på morgonen trots att det då inte kändes som om jag skulle ha behövt. Saken blev inte bättre av att vi två gånger sprang genom Turku street food marknaden - vilka dofter! Med lite bättre krafter i låren skulle slutresultatet ha blivit närmare 2.06, men nu fick jag nöja mig med 2.08, vilket jag är väldigt nöjd med (4 minuters förbättring från hösten!). Dessutom har jag orsak att ställa upp igen. Nästa lopp blir i Hangö i oktober och målet blir 2.05. Sen när jag kommer under två timmar kanske det får räcka... Få se. För känslan efter att ha klarat ett lopp är fantastiskt. Tänk att hålla igång sina ben i över två timmar. Ofattbart!

Om jag bara kunde...

... komma på rätt saker att säga genast och inte tio minuter senare, eller senare då man spelar upp samtalet på nytt i sin hjärna. Ibland borde man kunna trycka på en pausknapp mitt i ett samtal för att hinna formulera sig rätt, så skulle man slippa "varför sa jag det där"? "Varför sa jag inte si och så istället?" Jag brukar ju inte precis tänka först och säga sen. (Detta blev jag medveten om då jag var ca 19 år när någon beskrev mig som elak och fräck, tyvärr har jag väl inte blivit så väldigt mycket bättre på att filtrera mina ord.)

...kunde ta lika vackra foton som man visualiserar i sitt huvud. Det var så vackert i gräset häromkvällen och jag fantiserade hur fina bilder jag skulle ta om jag hade en toppen kamera, ett makro-objektiv och om jag bara kunde. Här är resultatet:

Redan maj

Kan inte fatta att det redan är maj! Bara lite kvar och sedan sommarlov! Håller på att träna barnen så att vi skall få ett trevligt sommarlov. Nea är så tonårig nuförtiden, så hon tränas i att tänka på andra än sig själv. Joel tränas i att göra saker själv. Han är så lat och vill ha hjälp med allt. Adam är faktiskt helt ok just nu. Har hörts sägas (då man har småbarn) att "sommarlov är bara ett annat sort jobb". Men lättare blir det ju hela tiden i och med att barnen blir äldre.

Dessa tre lediga dagar har varit underbara, har känts som mycket längre än bara en extra dag. Vi har hunnit vara till stugan, ha knytkalas-fest med grannarna, heldag i trädgården och idag på konfirmation. Härliga dagar!

"Dumma mamma"

Inte för att barnen har sagt det, men deras blickar har nog reflekterat tankar i de banorna. Det är som om när jag säger något är det som om de hör "detta är bara ett förslag, du kan förhandla och gnäller du så ändrar jag mig säkert!". Men skall jag klara av hela sommarlovet måste jag jobba lite på vem det är som bestämmer här hemma. I synnerhet med Nea. Jestas vilka prepubertala fasoner. Hon utmattar mig!! Men idag fick jag tröstande ord av en kollega. Hon hade hört att man är en bra mamma om barnen säger "dumma mamma". Den underbara tid vi hade efter familjemötet varade i fyra dagar. Sen tog det slut. Men nästantonåringen vill ha löneförhöjning (högre veckopeng), då skulle hon nog hjälpa till mera. Tänk om det skulle fungera så i arbetslivet också. Man utför ingenting, men förhandlar om högre lön för att göra nånting.

"Middagsidyll"

Så här hos oss:
Dottern sitter och kämpar mot tårarna och petar i maten. Mamma har kokat fel ris och köttet är äckligt! Äldre sonen storgråter, allt är fel, maten äcklig, mamma dum, men egentliga orsaken (fast han hävdar att han bryr sig skit om det) är att nya bollen fastnade i ett rör ute. Och yngsta sonen ligger på golvet och gallskriker, sparkar allt han kommer åt och vill ha PASTA! Det blev så mycket på en gång så hela situationen blev till sist komisk, eller ja ... det blev lättare att börja skratta än att också börja gråta.

Stolt mamma

I torsdags hoppade Adam och jag på bussen för att åka på äventyr. Ja, äventyr tyckte jag, men det var för att delta i en handbollsturnering i Sverige - Irsta Blixten cup. Det var pirrigt i -05ornas mage och alla var yra och högljudda. Att åka buss, åka båt tillsammans var i sig redan väldigt spännande för de flesta. De spelade en match på fredag, två på lördagen och eftersom de vann alla gick de vidare till A-finalerna på söndagen. Mitt hjärta bankade vilt under varje match och jag var nästan lika nervös som pojkarna inför matcherna. På söndagen gick det väldigt bra. De vann kvartsfinalen och semifinalen med marginal! Finalen spelades i en annan hall, det var musik, de ropades in på plan med namn, den filmades, refererades (två stycken!!), visades live via Irsta Blixtens hemsidor. Finalen finns på youtube och har nog setts av Adam redan otaliga gånger ("jag tittar mamma på olika saker varje gång"). För det blev GULD!!! Helt otrolig prestation av laget. Finast tyckte jag att det i semifinalen var 8 olika målgörare av 11 spelare totalt. Finns bredd i laget! Men igår var nog killen trött, hade t.o.m. somnat på en lektion. Men jag är glad att jag åkte med till Västerås, för det var nog en oförglömlig upplevelse att få dela med sin son!

Hoppfulla våren!

Älskar den här tiden på året. Allt ute vaknar till liv och samtidigt känns det som om man själv vaknar till. En massa underbara äventyr att se fram emot, grönskan, solen, sommarlovet och mängder av underbara härligheter. Men samtidigt lägger man upp så stora förhoppningar om vad man skall hinna göra och orka göra. Mina "bygga-bo"- känslor infinner sig nog varje vår och sedan när hösten kommer är det bara att konstatera att man hann med en bråkdel av alla utopistiska drömmar vårsolen förde med sig. Men det är kul att drömma och tro att energin och orken är evig.

Påsklov

Enligt tradition firade vi påsklovet på Åland hos mommo och moster med familj. Blev kanske inte så mycket vilat (fem personer som sover i samma rum leder till att den som vaknar först väcker alla andra också) men vi har umgåtts och det är viktigast. Blev en hel del ätet också förståss.

Vi tog en rolig geocache i Mariehamn,
som engagerade hela familjen.
T.o.m. Adam gillade den! 16 cachar totalt! 

Liten påskkyckling

Ommöbleringen i sy/pyssel/gästrummet inspirerade mig att sy lite. Rotade bland tygen jag fått av mamma och hittade några gula restbitar. Denna lilla påskkyckling blev resultatet:

"Att göra"-mapp

Gjorde en "att göra"-mapp åt Joel för en tid sedan. Det har verkligen fått honom att komma på vad han kan göra och vad han vill göra. Han tar fram mappen efter maten och väljer sedan vad han skall göra. Nästa steg blir att få honom att göra något själv. Nu skall det alltid vara någon annan med, helst en vuxen och allra helst pappa. Pappa är rolig, pappa är bäst, pappa är snäll. Mamma ligger inte alls lika högt i kurs...

Läsning

Det har varit mycket i medierna på sista tiden hur viktigt det är att få pojkar att läsa. Vi har även gått på fortbildning och fått detta inpräntat i oss. Så jag har varit väldigt pådrivande med Adam att han skall läsa mycket. Tror att han de senaste 5 månaderna har läst över 20 böcker. Han älskade serien "Spejarens lärling"! Tydligen har jag negligerat Nea eftersom det visade sig igår att hon har bokreferat på tisdagen och hade endast läst 70 sidor av 300. Hon stod med en tunn 100 sidors bok i handen som hon tänkte byta till (en lättläst som hon har läst tidigare) men då kom strängamamman fram och sa att hon får stå sitt kast, har vetat om referatet länge och håller sig till den bok hon valde för tre veckor sedan (hon hade redan bytt en gång). Hon läser aldrig slut någon bok. Ivern sitter i i några dagar och sedan byter hon bok eller projekt. Precis som allting annat. Hon har otaliga halvfärdiga saker. Så idag har jag väckt henne en timme tidigare och ikväll skippar hon jumpan för att läsa istället. Få se hur lång hon hinner.

Utkörd ur köket

Idag blev jag utkörd ur köket. Barnen ville förtjäna kryss på veckopengslistan. De dukade, lagade sallad, torkade matbordet, vek tvätt, satt tvätten i skåpet, satt igång en tvättmaskin ... blev lite strid om vem som fick göra vad och de blev lite besvikna när jag inte kom på fler uppgifter. Men det var skönt att ligga och njuta på soffan och se hur ivriga de var på att hjälpa. Såklart blev lillkillen också inspirerad, så jag lagade en lista åt honom med. Han får kryss av att klä på och av sig själv, av att äta utan att se på film och av att hjälpa till. Idag har varit en bra dag. Vi har skrattat mycket och ingen har gnällt. Mera sånt!

Familjemöte

Idag hade vi vårt första riktiga familjemöte. Orsaken till mötet var att jag tycker att jag bara gnäller hela tiden och vi hinner aldrig ha vanliga diskussioner för tiden går bara till att försöka få barnen att följa "reglerna". Efter mitt utbrott på nästan-tonåringen igår bestämde jag att det var dags att sätta upp gemensamma regler. Tror starkt på att det är lättare att följa regler om man har fått vara med och bestämma dem. Så idag har vi diskuterat läggtider, skärmtider, veckopeng, duschdagar, regler med kompisar, mängd lördagsgodis och en hel del annat. Alla var glada och nöjda efter mötet. Nea var väl förberedd med en lång lista över vad hon ville att vi skulle diskutera. Hon hade ett väldigt bra förslag - familjeaktivitetsdagar. Åtminstone en dag per månad som vi gör något tillsammans och turvis bestäms det vad som görs. Toppen idé!

Nyladdade batterier

Veckoslutets Tallinnresa var väldigt lyckad och trots att kroppen är trött är knoppen mer energisk än den varit på länge. Har idag äntligen orkat ta itu med råddet i Joels rum, lagat god middag ("inte så illa måndagsmat, bara rödvinet fattas" var kommentaren vid middagsbordet) och gjort ett träningspass hemma. Vädret ute idag var ju så isande så länken utbyttes mot hemmagymmet. Hoppas på bättre väder imorgon.

Snart har jag väl ork att sy dessa. Blev ganska bra för
att vara första beställningen av tyg på nätet. 

Minisemester

Kommande veckoslut får jag en liten minisemester! YES!! Skall åka till Tallinn och shoppa med några väninnor. Shoppandet är väl egentligen ett svepskäl, det viktigaste är att få göra något som man själv vill och koppla bort totalt från hem och jobb. Skall bli sååå skönt. Att vi övernattar på ett spa gör ju inte saken sämre precis. Men min lista över vad som borde göras minskar inte av att jag är borta en hel helg. I söndags fick jag dock äntligen svarta fingrar (valde att inte ha handskar på just för att det i början av trädgårdssäsongen är så härligt att få stoppa fingrarna i jorden) då lite trädgårdsarbete blev uträttat. I höstas, då jag hade en väldigt tung period, tänkte jag att jag borde dra ner på trädgårdsskötseln med att inte plantera så mycket. Avkopplandet i hängmattan med en bra bok blir lidande om det hela tiden skall vattnas, rensas, omskolas etc. Men planerna på att trappa ner på egna arbetet var nog ett minne blott i söndags då solen sken och mina tankar rusade iväg till alla härliga saker man skulle kunna odla och plantera. Våren är underbar!!! Tills pollensäsongen börjar...

Fler timmar i dygnet, tack!

Om dygnet hade fler timmar skulle jag göra detta mera:
- läsa
- umgås med familjen
- umgås med vänner
- ringa till folk låååånga samtal
- fixa i trädgården
- förså
- testa nya recept
- baka bröd
- sy
- pyssla
- måla/rita
- sova
- geocacha
- motionera

Men vad jag borde göra är
- rengöra hemmet (Nea höll på att kasta upp idag då hon hittade ett väldigt smutsigt ställe)
- tvätta fönster (läääänge sen det har gjorts)
- sköta kassörsuppgifter (usch vad jag misskött mitt förtroendeuppdrag)
- städa alla "viktiga papper" och sköta ansökningar (men hur kul e nu det?!)

Alla mina borden är så tråkiga, men för det mesta kan man använda mottot "Varför göra det idag som du kan göra imorgon" på dem. Tror jag använder det mottot nu också och läser lite istället...

När kommer utbrottet?

Märkte på lillkillen i morse att det bara var en tidsfråga innan ett utbrott skulle komma. Han klara små motgångar under morgonen och han gick att övertala att klä på sig och att äta sitt morgonmål relativt snabbt. (Vi var bara 5 minuter försenade till talterapin som hålls på dagis). Han ville igen byta mjukisdjur på dagis, dvs det han vilar med, men där har tanterna varit stränga att nu är det slut bytet. Även det fick jag honom övertalad till utan utbrott. När vi parkerade bilen på dagisgården kom han på att vi glömde ju att tvätta tänderna. Även det lyckades jag prata bort, men sen - TUGGUMMI. Han glömde ta tuggummi! Nu låter det ju som om han tar tuggummi varje morgon, men de tre senaste dagisdagarna har han tuggat under bilresan och spottat det ut då vi kommit fram. Och nu hade han glömt att ta sitt tuggummi idag. Han skrek, grät, hoppade jämfota av ilska i över en kvart. Sedan kom jag inte på flera sätt att distrahera (samt tid och ork tog slut) så jag lämnade en ilsken kille med sin talterapeut. Få se om hon lyckades få honom att göra något alls idag. Han var så otroligt duktig hela veckoslutet så är inte alls förvånad att det kom en meltdown. I höstas varade ju dessa dåliga perioder i många dagar innan han var sig själv igen, men hoppas att han återhämtar sig fortare denna gång. Lilla gullunge!

Utmattad

Vilket veckoslut!

Lördagen startade med en ivrig nybliven sexåring som inte riktigt ville sova fast mamma sa att det är natt ännu. Han var ivrig med paketen och öppnade dem själv för första gången. (Ännu i julas vägrade han öppna själv. "Nej, du får!" var det bara då). Sen städades det, skjutsades barn, fixades tårtor och som vanligt var vi inte klara då det ringde på dörren. Fick "dingdångest"! Men tack vare öppna planlösningen kan man mingla med gäster fast man fixar i köket!

Kalaset gick i raserfart och födelsedagsbarnet var en solstråle hela tiden. Men det som han tyckte extra mycket om var att kusinen blev övernatten och sov i hans rum! Hans först egna nattgäst.

Idag var vi ganska slappa på förmiddagen - skönt. Adam skulle på ett kalas mitt på dagen och för att slippa köra fram och tillbaka var vi andra under tiden och geocachade. Fem hann vi hitta och det var både skönt och roligt i det fina vädret. (Hoppas det inte blir för lång paus tills nästa skattjakt).

Hela helgen avslutade jag med en långlänk och bastu. Kul med händelserika helger (men bäst är det om de varvas med lite slapphelger emellanåt ;) ).

Hu va läskigt, tyckte Joel när
vi gick uppför berg.

Snygg killlleee!

Det brukar Adam och Joel säga tillsammans då de ser sig själva i spegeln. Och nu har vi verkligen två snygga killar här hemma. Tänk vad nyklippt hår kan göra. Det var inte lätt att få lillkillen att sätta sig i frisörstolen (han tänkte rymma ut vid ett skede) men med gråt och stora tårar satte han sig till sist. Gick betydligt bättre än förra gången då han stod och grät och skrek hela klippningen igenom. Denna gång fick hon t.o.m. lägga skyddskappan på. Så nu är killarna kalasfina för imorgon.

Nya frisyren?

Nea blev överlycklig över min överraskning som jag hade med från jobbet. Hon skrek så att mina trumhinnor dallrade då hon såg de högklackade skorna jag norpat åt mig från bytesbordet på jobbet. Genast skulle det prövas och genast skulle det ringas till kompisen och berätta vad som fåtts. Puh, dessa pre-tonårsfasoner.

Ikväll har kalasförberedelserna påbörjats. Joel ville bara bjuda på godis och popcorn, men tyckte det skulle vara lite torftligt. Han tycker om att vara med och baka (läs - slicka skålarna) så något smått och hoppeligen gott har det bakats. (Måste provsmaka på det ena bakverket eftersom jag för första gången på väldigt länge läste fel i receptet och var tvungen att improvisera lite.)

Imorgon skall denna glada
kille väckas med sång!

På agendan

Detta är vad vi har på agendan de närmaste dagarna. Men tvivlar på att hårklippningen kommer att lyckas. Lillkillen brukar ha en tendens att flytta den lappen framåt. Fast fin i håret skulle det vara kul att han var på sin sexårsdag. Ofattbart att han redan blir sex!

(Oho!! Det var då enkelt att lägga till en bild. I vuodatus är det betydligt svårare!)

Början och beslut

Bestämde mig för att starta en ny blogg. Har skrivit dagbok sedan jag var elva år och vår första blogg, som vi påbörjade för 13 år sedan när vi skulle gifta oss, lever nog fortfarande kvar. För ungefär sex år sedan slutade jag med dagboksskrivandet och har bloggat istället. Det är ju inte riktigt samma sak, men bloggen har kanske fungerat som ett ställe där vi sedan har kunnat minnas vad vi har gjort och hur barnen har utvecklats.

Men nu kände jag för en nystart. Ville påbörja något nytt. Vart denna blogg kommer att leda vet jag inte. Kommer jag att ha ork att hålla två bloggar igång? Och sen skulle det vara kul att vara lika duktig på att skriva (som t.ex. bloggaren till Kakkakaffe) eller på att ta vackra stämningsfulla bilder. Men mina mål får väl vara att jag får ner lite text nu och då - med stavfel och syftningsfel osv. Samt att en bild tittar in ibland, oberoende om den är oskarp eller intetsägande. Men det är väl så en vanlig mamma har det, bilderna är vardagliga och texten är vardaglig.

Så det var mitt beslut om en ny början. Få se var det slutar.